sandraos

Njuter verkligen av att det är vår här i Uppsala, solen lyser och allting känns fantastiskt. Det enda som egentligen saknas är min man som befinner sig alldeles för långt bort ifrån mig.

I morse vaknade vid nio av en mardröm. Efter det var det omöjligt och somna om, så jag tog mig en härlig promenad vid ån. När jag väl gick där kände jag bara hur allting känns underbart, jag har världens bästa familj, vänner och pojkvän. Vad finns det egentligen att klaga på?
- ingenting alls.

Nu ska jag kila ner på stan för att hinna göra lite ärenden innan jag ska gosa mig ner i soffan och ha dh-maraton.

På återseende - puss sandra